Gasspis i restaurangkök

En gasspis är en vanlig komponent i många professionella kök, mycket tack vare sin snabba uppvärmning och exakta temperaturkontroll. Men att använda en sådan spis i restaurangmiljö regleras av en rad tekniska och juridiska krav. Här går vi igenom vad som krävs för att kunna installera en gasspis på ett säkert och godkänt sätt i restaurangkök.

Regelverk för gas i kommersiella kök

Restauranger räknas som verksamhetsklass Vk2 enligt byggregler från Boverket, vilket medför skärpta krav vid hantering av brandfarlig gas. MSB:s föreskrifter (MSBFS 2020:1) styr detta och omfattar bland annat krav på tillstånd, skyltning, brandsäker placering samt zonindelning i lokalerna. Zon 0–2 definierar olika riskområden där elinstallationer och ventilationssystem måste anpassas. Regelverket kräver dessutom rutiner för löpande kontroll och underhåll av anläggningen.

Vanligtvis behöver restauranger uppfylla följande punkter:

  • Ha godkänd och tydligt dokumenterad installation
  • Tillgång till ventilationssystem anpassat för gas
  • Skyltning enligt brandfarliga varors föreskrifter
  • Rutiner för underhåll och funktionskontroller

Tillåtna gasolflaskor och trycknivåer

För restauranger är det vanligt att använda gasol i flaska av typen P11 (cirka 11 kg) som är godkända för inomhusbruk, men alltid i ventilerat utrymme. Enligt gällande normer får man inte ha större flaskor än 30 liter i varje brandcell. Trycknivån som används vid gasolinstallation är normalt 30 mBar, och det är viktigt att gasspisen har rätt dysor (munstycken) monterade. Vid fel trycknivå uppstår ojämn förbränning och ökad risk för läckage av kvävedioxid - en giftig gas som dödar upp till 40.000 personer i Europa per år, enligt en artikel i Illustrerad Vetenskap.

Placering och säkerhetsavstånd

En gasspis får inte installeras närmare än 60 cm från brännbara material i sidled eller ovanför kokplattorna. Runt flaskorna ska det finnas fri luftcirkulation och tillgång till god ventilation. En avstängningsventil måste finnas synligt och lättåtkomligt i närheten av spisen. I vissa fall krävs även skärmar av obrännbart material. Lokalen ska ha skyltning för brandfarlig gas och vid behov explosionsklassade armaturer.

Vid planering av placering bör man:

  • Säkerställa minimiavstånd till väggar och tak
  • Kontrollera luftflöde i utrymmet
  • Montera brandresistenta skärmar vid behov
  • Installera skyltar för brandrisk och gas

Krav på behörig installatör

Enligt Energigas Sverige och gällande energigasnormer (EGN) får installation av gasspis i kommersiella kök endast utföras av ett auktoriserat företag med behörig installationsledare. Det innebär att både kompetens och certifiering måste kunna styrkas, vilket också ofta kontrolleras vid brandskyddsinspektion eller tillståndsgivning. Installatören ansvarar för att anläggningen uppfyller tekniska säkerhetskrav och att dokumentation som läckagetest och kontrollrapporter upprättas.

Så går en installation till

Installationsprocessen börjar med en behovsanalys där typ av gas (gasol, stadsgas eller naturgas) fastställs. Därefter kontrolleras spisens CE-märkning, gastyp och tryckkrav. Installatören placerar flaskan enligt regler, drar fram rör eller slang (max 1,5 meter inomhus), och monterar en regulator samt avstängningsventil. Slutligen utförs ett läckagetest, oftast med sprayvätska eller såpvatten, och resultatet dokumenteras.

Installationen omfattar följande moment:

  • Kontroll av gastyp och spisens märkning
  • Montering av rätt typ av dysor
  • Installation av gasolflaska på säker plats
  • Täthetskontroll och dokumentation

Gaslarm och kontrollpunkter

Det rekommenderas att en gassensor installeras nära golvet där gas kan ansamlas, ofta i sockeln under spisen. Sensorer kan kopplas till larm, fläktar eller automatisk avstängning. Kontrollpunkter inkluderar slangens ålder, täthet, anslutningarnas stabilitet och visuell inspektion. Regelbunden funktionskontroll av gaslarmet är avgörande – minst en gång per månad i restaurangmiljö.

Regionala variationer att tänka på

Vissa kommuner, exempelvis Stockholm, har lokala regler som påverkar gastyp (t.ex. G110 för stadsgas) och trycknivåer. Installatören måste därför alltid kontrollera vilken typ av distribution som gäller lokalt. Detta gäller särskilt i äldre byggnader där stadsgas kan förekomma i stället för gasol.